LinCon - kampanjsystemet

[Rapax]

Jag är fast besluten om att vidareutveckla kampanjsystemet vi körde på LinCon och vill därför ha in alla slags åsikter om hur ni tyckte det fungerade och tankar om hur det kan förbättras.

[Stakka]

Jag har aldrig spelat kampanj förut, så jag har inte så mycket att jämföra med...

Jag tycker att synkade rundor fungerade väl, en del väntande när det var fallsschirmsjäger vs 82nd Airborne på ett bräde och mycket assaults medan mina rundor bestod av "kör 30 cm, rök tigern".

Det var för höga poäng emellanåt. När två kompanier samtidigt kommerin på en kortsida blir det trångt med 1760p, i synnerhet om den ena (min) skickar in mortars, heavy mortars och 2 inf.

Det skulle kunna vara en tanke att lyfta ut vissa corps-support-prylar för att få ner det på "combat-nivå", jag tänker då främst på artilleri. Lyft kanske in att spelledningen delar ut bombardments samt att dessa bara når vissa bräden (eftersom det allierade artilleriet står i Belgien kan de ju inte gärna skjuta till Arnhem)?

Det är ju kul att möta många spelare, eftersom vi hade en så smal framryckningsväg mötte jag Patriks kungstigrar i ca 15 timmar samt Tobias panthrar i ca sex timmar. Hade varit kul att möta fler personer och fler typer av listor. Idealet hade varit att ha med framryckningsvägarna för VIII corps och XII corps, men det hade ju krävt i runda tal hela universitetet, all terräng i hela Sverige samt alla spelare i Skandinavien...

Någon form av tvingande tillbakadragning av kompaniet skulle tillföra lite mer snabbhet i spelet, vilket inte hade skadat möjligheten att möta nya motståndare samt en mer rörlig/rörig kampanj.

Det är nog mina tankar just nu.

[Larbo]

Jag fick lite ideer när jag spelat kampanjen nu i helgen om hur man kunde göra i kommande kampanj. Det känns lite svårt att kommentera direkt kampanjen vi spelade, men det kommer ín sådan också. Det här är ganska mycket brainstorming utan praktiska svar.

Med utgångspunkt i helgens Market Garden kampanj:
Mindre poäng per spelare -- kanske runt 1000-1250 poäng.
Endast grundkompanier används, eventuellt med 'regemental support' om det blir knas annars.
Exempelvis ett standard grenadjärkompani kanske behöver PaK-plutoner som finns i regemental support, men panzergrenadjärerna klarar av att byggas med combat och weapon plutoner.

Min tanke med det är att det kan finnas "NPC" enheter på borden.
Exampel på dessa kan vara Luftwaffe AA plutoner med skyddsgrupp – Luftwaffe jäger pluton och en grupp 8.8or eller mindre kanoner. Om de är många till antalet behöver de specialregler. De kanske skjuter som conscripts med träffas som trained. De har tydliga order om att sköta sitt jobb – skjuta flyg. De ingriper bara i markstrider om de är hotade (fiende inom 30/40cm eller under beskjutning). Då får spelaren avgöra om det är värt att skjuta ut dem för att underlätta för flyganfall eller undvika dem och koncentrera sig på motståndarkompaniet.
Man kan tänka sig pionjärer som har britternas specialregel för field engineers (fly från assaults osv) vars uppgift kan vara att bygga fortifikationer, spränga/reparera broar, lägga ut hinder (taggtråd/minfält/antitank hinder). De kan bara arbeta ostört och kräver viss tid beroende på vad deras uppdrag är att slutföra det. Då måste spelarna satsa på att skydda / störa dem för att hindra/underlätta offensiven.
Nu i helgen var det alldeles för lätt för tyskarna att stoppa upp underhåller för de allierade (tyckte jag). En enhet var teoretiskt allt som behövdes. Även förflyttningen norrut kändes lätt att förhindra.

KG Hummel (som jag spelade) kunde göras om till ett "NPC" kompani som är tillgängligt för den tyska överbefälhavaren att fördela till kompanier som har specifikt behov av dem. Det fanns totalt 14st (om jag minns rätt) och när de är destroyed så är de utslagna på riktigt (kan till och med bli kvar brinnande på bordet under kampanjen). Om de däremot inte klarar plutonmoralslag kan de överföras till reserven för att användas senare (med någon fördröjning). Kanske krävs det att tyskarna håller området där de förlorade sin moral under en viss tidsperiod (ett tärningsslag) för att de ska överföras till reserven. I helgen blev min version av KG hummel utslagen eller tillbakadragen för omorganisering vid två tillfällen och kunde komma tillbaka i full styrka. De allierade kunde ha fått lite mer bonus utav att ha massakrerat Tigrarna som skedde i helgen (första rundan blev kompaniet i princip utplånat).
Det finns säkert någon motsvarighet som de allierade kan dra nytta av på samma sätt. Det jag tänker på är Polska fallskärmsjägarna som kunde hoppat in någonstans och förstärkt i något område.

Forward artillery observer / Forward Air observer (inspiration från BoltAction och PC-spelen Combat Mission).
Spelarkompanier kan få dessa tilldelade till sig – det finns begränsad mängd att tillgå. De kan begära understöd från tungt artilleri / attackflyg eventuellt med regelbonus för att göra dessa observatörer extra värdefulla och viktigt att hålla vid liv. Vanliga CiC och 2iC kan också begära understöd men inte från lika bra artilleri och utan bonus reglerna (Stonk/ToT etc). Allt artilleri förutom vissa undantag är "across the volga". Exempel på undantag är infanterikanoner, mortars och stormkanonvagnar Shermans med 105or, Grille och dylikt (eventuellt även priests/wespes/sextons).
Ett alternativ är att tillåta CiC – eventuellt även Plutonchefer - att kalla in tyngre artilleri i nödfall, men med någon elak nackdel så som en "scatter" tärning och bara om fienden är inom kort håll (danger close).

Sen hade jag en tanke på att göra någon avgränsning i kampanjen. Att man fokuserar mer på antingen Market eller Garden. Om det är vägen upp till Arnhem som är viktigast så kan Britterna där representeras på annat sätt än att de spelas av spelare i FoW. De överiga broarna kan fortfarande tas och hållas av amerikanska fallskärmsjägare och deras samarbeta med brittiska pansartrupper är ganska intressant. Andra vägen att gå är att fokusera på striderna i och runt arnhem, men då blir det sannolikt bara infanteri på den allierade sidan och kanske inte lika intressant.

Som vi sa under avslutningen i lördags så är nog ett antal större bord bättre. Det blir svårare att skära av framryckningsvägen om det finns chokepoints vid broarna, men på vägen dit och emellan broarna kan man använda omvägar för att kringå / försöka utmanövrera försvararna.
Spelandet borde påverka händelseförloppet men inte diktera det direkt. En kungstiger på vägen är ett problem men jag vet inte om det är representativt att en pansarvagn stoppar upp hela framryckningen.
Större bord gör det även lättare att få plats för flera spelare vid samma bord. I kombination med mindre listor för spelarna funkar det nog bra. Och det var något av det som jag uppskattade mest både under helgens Market Garden och under Cityfighten i Malmö förra året.

Att behöva hålla koll på underhållet är intressant, men frågan är hur man bäst representerar det. När det gäller air drops kunde man införa "scatter" tärning för det också med en viss tid som krävs för att "ta förnödenheterna". Om dessa hamnar på fel plats blir det viktigt för spelaren att tillfälligt ändra sitt fokus för att ge sig ut och hämta in dem. Alternativt chansa på att klara av uppgiften utan den och hoppas på att nästa hamnar rätt.
En oformulerad tanke, eller en vision kanske, är någon lastbilskolonn som förflyttar sig någonstans och kan bli angripen. Panzerfaust trap teams kanske? En spelare kanske får i uppgift att säkra transportleden. Kanske kan gå att representera med NPC enhet om bordet är stort nog?

Flygunderstödet kunde göras lite mer dynamiskt genom att dela ut en mängd tärningar att slå för airsupport beroende på vädret. Färre om det är dåligt väder och fler om det är bra väder. Mängden tärningar avgörs av mängden spelbord och spelare. Men finns det 12 tärningar tillgängliga kanske spelare A får 4, spelare B avstår och spelare C som har störst behov får 8. Men de måste fortfarande slå för att få in dem varje runda.

Spelledningen kunde bestå av 2-3 personer. Två personer skulle då även ha rollen som Tysk / Allierad befälhavare. Ge order om vad olika spelares kompanier ska uträtta under en begränsad tid och allokera resurser för att klara av det. Det viktigaste är att spelledarna inte går in för spelandet för mycket utan ser till vad som är intressantast för kampanjflödet. Det viktigaste är att skapa en berättelse tillsammans i kampanjen. Om det finns en chokepoint som bromsar upp flödet så kan det lösas med enheter ur reservpoolen – extra luftunderstöd – besvärande kontraorder till NPCenheterna som gör dem passiva eller kontraproduktiva. Eller använda andra resurser för att lösa upp proppen. På samma sätt kan man bromsa upp om det skulle visa sig att det går lite för bra för de allierade.

Sist men absolut inte minst bör man gör något åt tidsrymden. En viss klocktid kanske representerar en dag eller halvdag.
Pansar strider är betydligt snabbare avklarade än stadsstrid med infanteristyrkor (tänk Kursk jämfört med Stalingrad). Och varje "turn" är skiftande i relation till tidsenhet. Minns inte hur lång tid man brukar säga att en runda tar jämfört med verkligheten, men jag minns att det inte är exakt. Så att fallskämsjägarnas stadsstrid tar färre rundor än stridsvagns duellen på landsbygden är inte svårt att acceptera. Men eftersom borden relaterar till varandra och kompanier kan komma från ett "snabbt" bord till ett "långsammare" kanske man får fundera extra på exakt hur det ska gå till.
Ofta berättar krigsveteraner att striden har sin egen tidsrymd. Minuter kan kännas som timmar och tvärtom.

Nu lär jag ha glömt en hel del av det jag tänkte på och högst sannolikt är det ytterst få som orkat läsa allt som jag skrivit. Men jag har i alla fall skrivit av mig.

[Larbo]

Får lov att skriva utan att läsa inlägget ovan.
Inte meningen att döda tråden.

[Bobbovski]

Jag vet inte om jag har så mycket mer att tillägga. Stakka och Larbo har tagit upp de flesta problemen jag hade med systemet och gett intressanta lösningar/förslag.